En ganska vanlig onsdag...

...men den har aldrig funnits förr och kommer aldrig åter. Alla dessa vanliga dagar är unika och värda att ta vara på och bara leva så helt och sant det bara går.
På jobbet möter jag varje dag berättelser om människor vars liv är fyllda av beroenden av olika slag - mestadels av kemiska preparat. Och så svårt det är att bli fri från för att vända sitt liv till något man mår bra av på riktigt. Och så ofta det är knutet till relationer som man formats av och som man sökt känslobefrielse från genom att pröva en drog som ger just detta - och även ett beroende. Så svårt det är att ändra inriktning och överge invanda mönster och så går dagarna och blir till år som gräver ner sig liksom traktorn i leran och skapar spår med närapå ouppklättringsbara kanter.
Så fantastikt härligt när så någon lyckats hitta en väg som håller från vändpunkten och framåt... Så starkt!