...att vara tonårsmamma. Igår eftermiddag och -kväll var Julia med kompisar på Jul på Liseberg. Jag märkte inte när hon kom hem så jag började både ringa och SMS:a henne - utan svar. Vid 1/2-11 tiden var jag på väg upp till hennes rum för att leta telefonnummer till hennes kompisar...såg då hennes stövlar...och visst var hon på sitt rum. Sur och arg, antagligen för att hon inte blev hämtad. Jag var inte alls välkommen att prata med henne - fick i alla fall sagt att jag tyckte att det var roligt att hon var hemma. Se'n när jag lagt mig fick jag SMS där hon undrar om det finns nå'n mat...
Det är nu den tredje tösen som vuxit upp och blivit tonåring, så man kan ju tro att jag vant mig och visste vad som var att vänta. Det är ju inte alls så...döttrarna är individer och har olika sätt att tackla tillvaron. Skönt det...och spännande.
1 kommentar:
Det är skönt när den tiden är förbi...men då dyker det upp andra spännande tillfällen, som man ska lösa ! Ja ja det blir nog bra till slut: )
Kram på dig !
Skicka en kommentar