...i mitt förra inlägg hade jag då hittat 100 cachar. Jag har ju lagt till en dimension till Caylos och mina promenader, vilket innebär att jag blivit en geocachare. Man letar reda på gömda "lådor" i vilka det främst finns en loggbok som man skriver sitt namn och datum i innan man gömmer cachen på exakt samma ställe igen. Därefter för man in att man hittat cachen även på geocaching.com .Nåväl när jag hittat mina 100 första cachar ordnade min cachar-kompis på jobbet, Gunnar, en himlans kul överraskning: han hade gjort en egen cache "Carins cache", en tvåstegsvariant - kallad multicache - som han arrangerade så att jag fick leta reda på den vid lunchtid i fredags. Så alldeles på riktigt fick jag dokumentet här ovan som steg ett (de ser nästan exakt lika ut på geocachings hemsida) och så letade jag utomhus med hjälp av min aGPS i mobilen fram den lilla burken (stor som en filmburk) med ledtråd till en person som skulle lämna ett kuvert till mig. Det visade sig innehålla nästa ledtråd och en tag - sen var det "bara" att leta reda på slutcachen...den var ett kassettbandsfodral och satt med magneter i på en friskluftstrumma i ett låst rum i källaren... I lådan låg "belöningen" i form av detta "coin":
4 kommentarer:
Det är läge för ett STORT GRATTIS ! (tror jag)/ Ingela
Ja, jag vet inte heller...men det är skojigt att hitta lådor och Gunnars påhittighet gladde mig mycket.
Ja, det ger kulpoäng ska man syssla med! / Ingela
Grattis till din hundrade! Det låter som när mina barn hade barnkalas och alla ungar fick leta skatter ute i naturen! Vilken glädje, vare sig man är stort eller litet barn.
Ha dé gött! Kram, E
Skicka en kommentar